Jag är ju så jävla easy going

Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong. En veritabel freakshow, eller kanske ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, för nionde gången, och en pappa som apatiskt sitter framför teven och svarar fel på de enklaste frågesportsfrågorna. Och inte jämfört med att vara pank. Att vara pank när det är dags att köpa ny medicin. Och därför lura en knark-langare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.